1-3-1 = -3, eller?

2018-05-14

1970-talet, 1970-talet, 1977-78, Herrar , , ,

Vad har ovanstående med SBBK att göra? Ett enkelt matematiskt tal!

Just den sifferuppställningen blev avgörande för en av klubbens största och mest uppmärksammade framgångar. Vi pratar om det första SM-guldet för herrlaget som togs av 10 egna produkter + 2 amerikaner säsongen 1977-78.

Den basketkunniga har redan räknat ut att ovanstående siffror betecknar en typ av zonförsvar som kanske inte är de vanligaste zonerna men ändå används hyfsat ofta.

Tom Quinn

SBBK:s coach, Tom Quinn, var en väldigt slipad taktiker och det speciella med detta som gör det värt en egen artikel är nog ganska ovanligt.

Laget tränade denna zon som hade som extra ingrediens att man ”trappade” i hörnen. Säkert under 80% av alla träningar lade man 10-15 minuter på att träna denna zon. Men man använde den i princip aldrig. Det fanns förstås en tanke bakom det hela hos Mr Quinn. Detta skulle bli ett hemligt vapen under säsongens sista del!

När man frågar spelarna hur ofta zonens under säsongen så kommer de ihåg attden användes när man vann finalen i Svenska Cupen mot Malbas.

Efter det så användes den inte förrän under slutspelet.

Man använde zonen med dubblingar i hörnen för att tvinga fram ”ballongpassningar” över hela försvaret. Laget hade Peter Nyström längst fram och Glenn Berry på ena ”vingen”. Båda var fantastiska på att läsa spelet och dessutom atletiska. De gånger som man spelade zonen så plockade dessa två väldigt många av passningarna som slogs av den ”trappade” spelaren i hörnet. En avgörande del var att man hade SBBK:s egen ”duracellkanin”, Peter Andersson, som outtröttlig tog sig från hörna till hörna när bollen gick runt.

Zonen användes i semifinalen mot Solna med stor framgång. Vasalundshallen har ju också den fördelen att den känns trång. Det gjorde det säkert än mer psykologiskt frustrerande att bli ”trappad” i hörnet.

Mycket spelar förstås in, när man vinner en semifinal som var så jämn som den mot Solna, men att zonen var en väldigt avgörande faktor står helt klart.

I den 5:e och avgörande finalen i Eriksdalshallen mot Alvik startade man med zonen och gjorde 10-0. Trots att det var ca 37 minuter kvar så kändes det psykologiskt avgörande och Alvik kom aldrig riktigt tillbaka i matchen.

Det är sannolikt ganska ovanligt att under en hel säsong lägga så relativt mycket träningstid på något man använde så lite. Här hade hela upplägget ett syfte att skapa ett ”hemligt vapen” och nu lyckades det och fick en direkt avgörande effekt för att SBBK skulle vinna sitt första SM-guld på herrsidan.