”Kriget mot etablissemanget”

2018-05-27

1960-talet

Man kan nog utan att överdriva konstatera att ovanstående rubrik passade in för SBBK:s första 20 år. Det var stora och tydligt uttalade ambitioner hos klubben som väldigt ofta ledde till bråk med politiker och kommunala tjänstemän. Utan tvekan var ledarna i SBBK unga, ”argsinta” och ibland väl tuffa men man möttes också av en attityd som väldigt lite såg till utveckling och väldigt mycket till visa vem som bestämmer. Alltså visa makt i första hand och ”här sticker ingen upp”! Under denna tid fanns också ett väldigt starkt ”ishockeyetablissemang”. Menar inte bara SSK utan där kommunala tjänstemän m.fl. hade väldigt starka känslor för ishockeyn och där andra idrotter och företeelser inte var lika viktiga. En kultur som var väldigt spridd i kommunen.

Gång efter annan kom SBBK på kant med kommuntjänstemän och politiker. Benny Johansson som då var SBBK:s starke man och klubbens röst utåt skrädde inte orden och det var ganska många som han krävde skulle avgå. Att driva en förening som SBBK som var stor och i ”raketutveckling” och det faktum att man fick kämpa för att ex.vis barn- och ungdomsgrupper skulle få komma in och träna tidigt som var ett måste p.g.a. deras ålder skapade förstås ilska och irritation. Ofta stod det två kommunala tjänstemän och slog en tennisboll över ett nät på bästa träningstid.

Det var ständiga ”småkrig” och ibland tillfällen när drabbningarna tog upp helsidor på LT:s sportsidor.

Det handlade om;

  • Halltider för att representationslagen, med sina höga ambitioner, behövde träna mer
  • Hall som var öppen för träning på sommaren var ett problem av samma art som föregående punkt.
  • Halltider för SDV – ungdomsverksamheten som av förståeliga skäl inte kunde träna på sena tider. SBBK fick börja förhandla med varje skola om att komma in innan 17.00 då den ordinarie kvällsverksamheten startade.
  • Hallhyror – till sist slopades hallhyrorna f.o.m. 1 januari 1971. Här arbetade idrotten gemensamt genom Föreningsrådet och några av de starkaste personligheterna från olika klubbar var väldigt nära att ge sig in i politiken genom att bilda ett Idrottsparti.
  • Korgproblem i Blombackahallen 1968 och senare ett halt golv i samma hall åtgärdades inte trots sin självklarhet . Svenska Basketbollförbundet blev flera gånger tvungna att skriva brev till Södertälje kommun om att man skulle stoppa spel i de högsta nationella serierna i Blombackahallen om inte kommunen åtgärdade fel och brister!
  • Inkasso – Drätselkontoret satt inkasso på SBBK. Utan någon form av diskussion och förhandling så skickade man faktura för hallhyror till inkasso. Detta var under perioden när debatten var som hårdast om hallhyror eller inte på ungdomsträning.
  • Kompensationskrav för intäktsbortfall p.g.a. för liten åskådarkapacitet. SBBK ställde krav eftersom kommunen inte gjorde något för att hjälpa till att öka publikkapaciteten i Blombackahallen. SBBK kunde inte få in alla åskådare som ville gå på matcherna. Efter mycket om och men så byggdes läktaren i hallen om för att kunna öka kapaciteten med 250-300 platser. Från början var det bara 160 sittplatser i Blombackahallen.
  • Föreningsrådet var som sagts väldigt aktivt under ett antal år men trots stor enighet mellan föreningarna i många frågor så höll kommunen nästan alltid emot.
  • Spel i Scaniarinken – SBBK hade ju, med hjälp av Kaj Sandell, gjort ett väldigt lyckat arrangemang i Scaniarinken den 7 december 1974. Det kom 5.500 åskådare och det manade förstås SBBK till att förlägga fler matcher i ”rinken” även om det var ett arbetskrävande arrangemang.

SBBK förvägrades alltså att spela mot Solna i januari 1975 trots succén mot Alvik. Hela etablissemanget gick ihop och här skulle det inte bli några fler matcher – det sågs sannolikt bland ishockeyledarna och deras uppbackare som ett ”hot”.

Denna del blev med största säkerhet ett av de mest infekterade ”krigen” av alla.

  • Fritidsförvaltningens chef Pelle Jakobssons uttalande om att man får skylla sig själv om man expanderar så mycket som SBBK gör tilldelades Alviks citronpris för årets dummaste uttalande.
  • SBBK:s krävde både fritidsförvaltningens chef, nämnde Jakobsson, och Fritids-nämndens ordförande Erik Tjerngrens avgång
  • Kraven på avgång stöddes även på LT:s sportsidor av Jan Blomgren
  • Utan tvekan fanns det i just denna fråga ett väldigt starkt SSK-motstånd
  • Fritidsnämnden tvingades dock under våren 1975 att ta beslut om basketspel i Scaniarinken säsongen 1975-76.
  • I debatterna kom det fram gamla grumliga ”klyschor” i form av vissa politikers värderingar – ”basketen är kommersialiserad och amerikaniserad”. Mossiga synpunkter när det faktiskt hade hunnit bli 1975.
  • Efter SM-finalen 1977 för SBBH HS så ville kommunen tacka med en supé – SBBK tackade nej och ville att pengarna istället skulle vara en första, om än liten, avsättning för ett nytt sporthallsbygge.
  • Sporthallsfrågan – det visade sig efter drygt tre år att Scaniarinken var för stor för SBBK och sporthallsfrågan kom gång efter annan upp på tapeten och i debatten. Detta var under åren 1977 till 1982 och det blev först då, genom SBBK:s försorg, som frågan konkretiserades. SBBK både såg till att rita och räkna på en sporthall på IP-området.
  • Det blev ett ju sensationellt beslut i kommunfullmäktige om Täljehallen – se separat artikel. Det kommunala beslutet kom till stånd tack vare SBBK:s genomarbetade ritningar och beräkningar blandat med massor lobbying.
  • Det står utom all tvivel att SBBK:s gedigna arbete stack i ögonen på både politiker och högre tjänstemän. Projekteringsprocessens början andades – ”de skall inte få som de vill”. Istället för det förslag på tre planer och två teleskopläktare som SBBK tagit fram så kom det interna förslag från kommunens fastighetssida att det skulle räcka med två planer och en teleskopläktare – vilket skulle begränsa det möjliga åskådarantalet till 1.100. Politiska pekpinnar till tjänstemännen eller eget agerande blir väl aldrig utrett. Ovanstående inställning från den kommunala tjänstemannasidan skapade kanske det mest explosiva mötet, bland många tuffa, mellan SBBK och Södertälje kommun. Dels hade ju vid tidpunkten SBBK en fantastiskt stor verksamhet, över 1.500 spelare, och behövde massor av yta för sina interna ungdomsserier m.m. och dels så var ju 1.100 åskådare löjligt nära de 800-900 som gick att klämma in i Blombackahallen. Den som minns Benny Johansson från den tiden kan kanske se framför sig de tuffa diskussioner som rådde på mötet. I ett senare skede så bestämdes det att det var tre planer och två teleskopläktare som gällde. Återigen hade det driv och engagemang som betecknade SBBK fått som man ville och det som var logiskt rätt.
  • Täljehallen blev, som sagts, sedan genom en politisk sensation verklighet – byggdes under 1983 och invigdes i januari-februariskiftet.

Även 1984 så var det politiska klimatet väldigt annorlunda, kändes gammalmodigt med kanske även äldre politiker, och nämnas kan att invigningen med alla föreningar hölls på förmiddagen och SBBK spelade en herrmatch i Allsvenskan på eftermiddagen. SBBK:s reklam fick inte sitta uppe under invigningen utan den fick ideella klättra på ställningar och stegar och sätta upp innan matchen!

Om man ändå summerar dessa ca 20 år av tuffa meningsskiljaktigheter så skapade dessa

händelser en urstark sammanhållning inom SBBK och skapade till ganska stor del SBBK-andan som senare även ”försatte berg”. Då i form av de stora och framgångsrika verksamheter man byggt upp och utvecklat och inte minst de väldigt stora projekt och arrangemang som klubben tagit på sig och genomfört. Inget var liksom omöjligt och en mycket stark känsla av att det var ”Vi, SBBK, mot världen”!

Åter kan man väl också nämna att när SBBK startades var de som var ansvariga 20-23 år och året var 1968 med starka rörelser av ungdomen överallt i samhället – SBBK kan nog väldigt mycket betraktas som ”ett barn av sin tid”!