Saltskogs gård – ”shake´n bake” med ”kulturetablissemanget”

2018-04-10

1980-talet, 1980-talet, 1983-84 , , , , , , , , ,

Från SDV-starten i början av 70-talet så fortsatte SBBK:s ungdomsverksamhet att växa lavinartat. I mitten av 80-talet hade klubben över 1.700 spelare igång i ca 150 lag.

SBBK byggde mycket av sin verksamhet på att verkligen vara en ”totalklubb”. En klubb med stor breddverksamhet och en elitverksamhet på yppersta nivå. Dessa verksamheter skulle också samspela inom klubben. Finns massor av bevis på detta – inte minst så dömde elitspelarna breddmatcherna i stor omfattning. Även ledde man och ”lekte” med barnen vid de stora breddevenemangen.

Mitt i den lavinartade utvecklingen var klubbgården – den f.d. fritidsgården bredvid Jätten – alldeles för liten. Ibland var den full att det nästan bara fanns ståplats.

Klubbledningen började ”sondera terrängen” avseende en större klubbgård. 1983 dök det upp en möjlighet. Saltskogs gård stod tom bortsett från att några musiker och konstnärer hade rum en trappa upp.

SBBK såg chansen oh agerade, som vanligt väldigt snabbt, och Kjell och Benny åkte över och ”besiktigade” huset. Efter kontakter med experter inom byggbranschen så kunde man konstatera att man stod inför en gigantisk uppgift. Asbest på utsidan och ett enormt arbete med att säkra brandsäkerheten, speciellt inne. Alla ledningar avseende vatten och avlopp måste bytas ut.

Kommunen själva beräknade att det skulle kosta dem betydligt mer än en miljon att renovera huset.

SBBK på tiden var en konstig företeelse och istället för att nyktert backa ur så lade man bud på byggnaden.

SBBK:s förslag;

  • Köpeshilling 1:-
  • 275.000:- i direkt bidrag
  • Ytterligare 125.000:- i bidrag – precis den summa som det skulle kosta kommunen att riva.
  • Alltså ett totalt bidrag på 400.000:-

Politiskt sett så fanns det en del personer som var väldigt positiva då massor av barn och ungdomar skulle få en bra hemvist. Det fanns förstås även en massa personer med en annan åsikt och speciellt en hel del inom ”kulturetablissemanget” som i stort sett hade mutat in Saltskogs gård som ett ställe för olika typer av kultur och där man även räknade in huset som en ”kulturbyggnad”. Resonemangen fördes inte direkt offentligt men även SBBK-ledningen hörde om ”snacket”.

Vad hände sedan? Tog man eller avvisade man budet?

Dit hann man inte utan hela frågan tog en helt annan vändning!

Täljehallen höll på att byggas och väldigt snabbt kallade kommunen SBBK till ett möte vid Täljehallens byggplats. Man hade berättat om att det skulle visas lokaler.

Det visade sig att stora delar av Rosenborgshallens undervåning innehöll en hemkunskapslokal och en verkstadslokal. Hemkunskapslokalen var extra då det redan fanns en i skolbyggnaden och verkstadslokalen var något som inte användes i den normala skolverksamheten och dessutom användes väldigt lite.

Lokalerna kunde ha fått vara lite större men läget var ju så perfekt det kunde vara – i direkt anslutning till Täljehallen. SBBK lovades dessutom bidrag för upptagning av betongväggar och lite andra saker.

Betänketiden hade väl inte behövt vara mer än en millisekund även om styrelsebeslut i SBBK förstås behövdes innan hyresavtal skrevs.

Kontentan var förstås att starka krafter i periferin inom kultursektorn ”lobbade” för att Saltskogs gård skulle bli ett ”kulturcenter”. Detta och SBBK:s bud satte förstås press på politikerna. Väldigt snabbt så fick tjänstemän på fastighetssidan förstås order om att hitta en annan lokal att erbjuda SBBK:

Finns få saker som SBBK så här i efterhand bör vara mer tacksam för än hur processen med Saltskog utvecklade sig.

Kan någon gissa vad Saltskogs Gård sedan 1983 använts till?