Täljehallens tillkomst och invigning

2018-05-02

1980-talet, 1981-82, 1983-84, Historiska händelser , , , , , , , ,

Innan vi går in på huvudområdet enligt rubriken så börjar vi med en liten utsvävning som leder till en kompletterande beskrivning om vad som politiskt hände i denna fråga.

Journalisten, författaren och Södertäljeprofilen Tina Westerlund har i sin bok ”Haremsdamen i Södertälje Sportklubb” beskrivit vad som hände innan och när det, för många överraskande, beslutet om att Täljehallen skulle projekteras, togs.

Det speciella är att när beslutet togs senare än 24.00 den 30 november, alltså den 1 december, 1981 så fanns det bara fyra personer kvar på åhörarläktaren – Benny Johansson och Kjell Östh från SBBK och just Tina Westerlund och en ljudtekniker. Tina var vid tillfället den reporter som för Radio Södertälje bevakade kommunfullmäktiges möte och alltså en av väldigt få vittnen till händelsen. Se längre ner i artikeln för delar från Tina Westerlunds bok ”Haremsdamen i Södertälje Sportklubb”.

Nu tillbaka till skälen till och det politiska spelet runt Täljehallens tillkomst;

Blombackahallen

I tidigare artikel har problemen med det hala golvet i Blombackahallen beskrivits. Detta problem i en även nedgången och läskigt skitig hall var ju tillsammans med den begränsade publikkapaciteten det starkaste argumentet för att ett nytt alternativ måste till.

Problemen med Scaniarinken

Alternativet Scaniarinken var istället alldeles för stor. Serielunken spelades inför halvtomma läktare och allt jobb med golvläggning och annat tärde hårt på de ideella krafter som fick dra det tunga lasset inför och efter varje match.

Många var förslagen om andra lösningar och det hela diskuterades internt i SBBK men även inom kommunsfären. Även en del privatpersoner vädrade sina synpunkter i frågan.

Inom klubben började man prata om att det var direkt nödvändigt med en arena – idrottshall – där allt i princip fanns klart inför arrangemangen . Det fanns en massa förslag – Siprorexbyggnaderna i Södertälje Hamn, utbyggnad av Blombackahallen etc.

I slutet av sjuttiotalet började antalet elever på Täljegymnasiet öka kraftigt och de styrande i kommunen konstaterade att gymnastiken behövde mer utrymme. En gymnastikhall av mindre format var tänkt att byggas som ett komplement till den större befintliga hallen. Samtidigt så pratade man på allvar om att nya omklädningsrum behövdes på Södertälje IP. Den ena var kostnadsberäknad till 4,5 miljoner och den andra till 4 miljoner. Här såg SBBK sin chans. Det låg alltså redan 8,5 miljoner i potten. De tänkta nybyggnaderna skulle kunna inrymmas i en ny sporthall. Varför inte satsa lite mer och få en regelrätt sporthall med ca. 2 000 sittplatser istället?

De här framstötarna gjordes till en början för döva öron, kan man lugnt säga. De närmast berörda chefstjänstemännen, redan påverkade av flera års bråk om halltider och annat med de där envisa basketmänniskorna, nickade förstående men försäkrade att det inte fanns en chans. En ny och större inomhushall skulle kosta 30 miljoner, minst. Det fanns inte pengar för det.

Den socialdemokratiska majoriteten hade samma uppfattning och på den här tiden betydde det att loppet borde vara kört. Sossarna styrde ju kommunen sedan urminnes tider med stöd av Vpk (som Vänsterpartiet ännu hette).

SBBK var ju inte kända för att lägga sig platt utan att försöka och de två drivande krafterna i SBBK, Benny Johansson och Kjell Östh, ägnade månader åt att planera, rita och kalkylera på en hall med teleskopläktare. En sådan hall gör det möjligt att utnyttja golvytan maximalt när det inte spelas matcher. Läktarna behövs ju bara kanske 5% av den totala tiden. Golvets konstruktion i förslaget låg på gummikuddar istället för reglar av erfarenhet från Blombackahallen. Viktigt var också att kunna slussa in publik via balkong direkt till läktarna för att undvika nedsmutsning på golvet. Kjell och Benny åkte på studiebesök både inom och utanför landet, egentligen till Finland, som låg före Sverige avseende teleskopläktare. SBBK fick också hjälp av ett byggföretag i Stockholm och kunde till slut presentera ett förslag som skulle kosta ca 16,5 miljoner kronor. Denna nivå gick ju inte lika lätt att vinka bort, speciellt som det redan tidigare fanns 8,5 miljoner i potten.

Parallellt gjorde forne spelaren Claes Forsgårdh ett jättejobb genom att lobba bland politiker för klubbens sak. De borgerliga partierna var tidigt med på tåget, men det hjälpte ju inte när sossarna och fullmäktiges tre vpk:are var i majoritet. Och historiskt hade det i princip aldrig hänt att vpk-ledaren Siverth Jacobsson och hans två partikamrater röstade emot sin koalitionspartner. Kommunalrådet Hasse Mattsson och fullmäktiges ordförande, den mångårige riksdagsmannen Lennart Andersson, kunde alltid räkna med vpk vid omröstningar i fullmäktige.

Den här gången så kändes det redan från ett tidigt stadium att Siverth tyckte att basketens situation måste lösas och en sporthall rent generellt borde finnas i kommunen. Hur han exakt tänkte och varför när det gäller den politiska situationen är svårt att veta. Men dels tyckte han säkert att klubben gjorde ett bra jobb i kommunen och dels kanske det kändes bra att göra det man kände var rätt och inte alltid behöva politiskt kohandla. Så när fullmäktige samlades den 30 november 1981 trodde alla i salen att det här skulle sluta som det alltid gör.

Mötet drog ut på tiden och klockan hann alltså passera midnatt innan det var dags att nästan rutinmässigt klubba igenom byggandet av en vanlig gymnastikhall. Benny och Kjell var ensamma kvar på åhörarläktaren och hade tidigare under kvällen fått påhälsning av Lennart Andersson, riksdagsman för socialdemokraterna och deras lokalt starkaste man, i en fikapaus, då han beklagade att det tyvärr inte skulle bli någon sporthall.

Vid omröstningen begärdes votering (öppen räkning av röster) och när det var dags för Siverth Jacobsson gick ett sus genom lokalen. Socialdemokraternas förslag röstades ned med siffrorna 32-29 och i princip hela kommunfullmäktige vred på huvudet bakåt mot åhörarläktaren där Benny och Kjell hade svårt att hålla färgen. Några timmar senare åts det tårta till morgonkaffet på klubbkansliet för att fira segern.

De överkörda socialdemokraterna har sedermera tagit Täljehallen till sitt hjärta och deltog förstås glada och stolta vid invigningen den 31 januari 1984. Bygget genomfördes på rekordtid och kostade inte en krona mer än vad klubben beräknat.

Sorgligt nog fanns inte Siverth Jacobsson på plats, han fick en hjärtinfarkt och gick bort under hösten 1983.

Täljehallen byggdes väldigt snabbt – man började på våren 1983 och hallen invigdes 31 januari, 1984.

Täljehallen invigning

Täljehallen invigning

SBBK och även Täljegymnasiet ingick i en grupp från användarsidan som väldigt frekvent träffades – sannolikt ett ganska ovanligt arbetssätt 1984. Byggprocessen leddes av Roland Eriksson från kommunens fastighetskontor med fantastisk känsla för användandet och i väldigt trevlig atmosfär.

Invigningen gick, som nämnts av stapeln den 31 januari, 1984 med i princip alla idrottsklubbar som ägnade sig åt inomhusidrott på plats och som en del av invigningen.

Tina Westerlund

Sina första år i början på 60-talet fick SBBK vackert samsas med skolgymnastik och andra idrottsliga aktiviteter i skolgympasalar, Mariekäll och Blombacka bland annat. Det var förstås inte hållbart att bedriva elitidrott under sådana omständigheter. Men så dök en chans upp: i början på 80-talet var Rosenborgsskolan och Täljegymnasiet trångbodda, gympafaciliteterna räckte inte på långa när. Frågan var hur, och även var, man skulle bygga en ny gympahall. SBBK såg chansen och tog den: klubben lobbade vilt och brett för att man skulle passa på att bygga en riktig tränings- och matchhall. Det skulle inte behöva bli dyrare.

Det blev en utredning som gick häpnadsväckande snabbt med tanke på att det rörde sig om ett stort bygge och både skola och fritid var inblandade. Förslaget landade i ett antal alternativ med skillnader i ambitionsnivåer, användningsområden och prislappar. Det var upp till politikerna att välja. Socialdemokraterna låste sig vid ett alternativ som var något enklare (och aningen billigare), medan den borgerliga minoriteten var beredd att satsa den extra miljon som skulle ge en fullgod matchmall. I alla läger fanns oron för läxan sedan byggandet av Scaniarinken. Den hade blivit väsentligt mycket dyrare än beräknat.

Nu är det upp till beslut. Det är den sista november 1981 och kommunfullmäktigesammanträde i Folkets Hus.

Ärendena är många och stora, sammanträdet drar ut på tiden, kvällen övergår i natt. Radio Södertälje har slutat sända och publiken gått hem, men uppe på gradängen i Trombon sitter Benny Johansson och Kjell Östh från SBBK envist kvar för ärendet ”en gymnastikhall vid Täljegymnasiet” återstår fortfarande. De är trötta och spända. En s-ledamot glider förbi och klappar dem på axeln. Tyvärr, grabbar. Det blir ingen matchhall. Det låter inte bra; s har ju majoritet, tillsammans med vpk (som partiet fortfarande hette 1981). Men ingen match är över förrän den feta damen sjunger. Basketkillarna tror sig veta något som s-gruppen inte har klart för sig. När det är dags att gå till beslut i hallfrågan står ”ja” till s-förslaget mot ”nej” som är oppositionens förslag. Folkpartisten Roger Bergman begär votering och den utfaller med 29 röster för ”ja”, det är socialdemokraterna som mangrant röstat för sitt förslag, och 32 röster för ”nej”. Det mycket ovanliga har inträffat att de tre vpk:arna har röstat med de borgerliga för att få en riktig sporthall istället för en skolgympasal.

Resten är historia. Idrottshistoria i Södertälje. Så småningom beslutades att den nya hallen skulle heta Telgehallen, den byggdes på rekordtid, så raskt som bara idrottsarenor kan byggas. Och basketklubben fick det i princip precis som den ville. Klubben hade gjort ett eget grundligt utredningsarbete. Tagit in offerter och räknat på kostnader, ritat och tänkt och rest på studiebesök till Finland för att på ort och ställe studera förebildshallar. I januari 1984 kunde Täljehallen (som stavningen nu ändrats till) invigas. Vid det laget var alla partier med på tåget, glada och stolta över den nya anläggningen och inte minst över det närmast mirakulösa i att bygget inte gått löst på mer än de dryga 16 miljoner som budgeterats. Snarare blev Täljehallen faktiskt någon tusenlapp billigare än beräknat!

Så äras alla de som äras bör – och de är många. Men den dag det ska resas statyer på Täljehallens parkering kan man väl göra en föreställande Siverth Jacobsson också. En rundnätt man med tjocka glasögon och visselutrymme mellan framtänderna, och snaggad frisyr. Som ett krusbär. En ettrig revolutionär med näven evigt knuten för att hamra hem en poäng. Han skulle göra sig bra så, förevigad i järn eller brons. Utan Siverths och hans vpk-kamraters tillfälliga sidbyte skulle kanske Kings och Telge Energi inte ha varit vad de är idag.

Och glöm för all del inte heller att i framgångens stund ägna en tanke åt Tekla Swedberg från Gävle, hon som gjorde ”ett gott kap för den svenska ungdomen” när hon lärde dem leken Basket Ball.

Tina Westerlund

Ur boken ”Haremsdamen i Södertälje Sportklubb”