Kan ett skott som skjuts när det är fem minuter kvar verkligen kallas för ”Guldskott”.
Som det ofta gör så får även denna fråga sitt svar av vad betraktaren såg. Tror dock att många SBBK:are kände och fortfarande känner det så och ofta får situationer som den nedan beskrivna händelsen en psykologisk effekt som ofta blir medgång.
Vad var det egentligen som hände?
Det som hände var en del av SM-final 4 1987 i Åkeshovshallen mellan Alvik och SBBK. SBBK ledde med 2-1 i matcher i bäst av 5. Det var mindre än 10 sekunder kvar och Alvik var i en 3 poängs ledning. De flesta i hallen började ställa in sig på en 5:e och helt avgörande match i Täljehallen. SBBK fick bollen i sidan vid egen straffkastförlängning. Time-out och SBBK-coachen sätter upp ett spel. Var ganska enkelt att man ville få bollen i händerna på Mark Glass. Dels var han lagets pointguard och dels var han i strålande form. I först finalen hade han gjort 42 poäng.
Bara man fick bollen i händerna på Mark så var resten hans beslut. Man lyckades få in bollen till honom och det var oerhört ont om tid så han drev upp bollen jättesnabbt längs sidolinjen och till slut fanns bara en möjlighet – att avsluta själv. En dryg meter utanför 3-poängslinjen gick han upp, hårt uppvaktad, och tog en trea. Bollen gick i en jättebåge och det kändes som en evighet innan den kom ned. Då gick den – slick! – direkt i korgen. Utjämnat och förlängning väntade.
Den psykologiska effekt nämnd ovan och som ofta inträffar efter en sådan händelse gav det flyt som det ofta gör och SBBK:s herrlag hade inga problem att slå ett ”stukat” Alvik i förlängningen och ta sitt andra SM-guld genom tiderna.
Se nedan den sekvens där Mark Glass utjämnar med sin trea och tar final 4 till förlängning och i det senare skedet SBBK till SM-Guld!;
KLIPPET BÖRJAR PRECIS INNAN INKASTET FÖR GULDSKOTTET
