Som tidigare redovisats i annat tema så hade, under KFUM-tiden, ”utländsk arbetskraft” en gynnsam effekt på lagets slagkraft. Man skall förstås inte heller glömma kunskapen om basketspelet som spreds till Södertäljekillarna. I ren pionjäranda så sög de inhemska spelarna åt sig av den kunskap som erbjöds.
En del som också var väldigt avgörande för kunskapsutvecklingen var att nästan alla spelarna i flera år var med på det av Svenska Basketbollförbundets arrangerade juniorträningsläger. Lägret arrangerads varje sommar. Det var väldigt välarrangerat och ofta med amerikansk coach som ansvarig för basketinriktningen och det var oerhört mycket gnuggande av basketens grunder. Från juniorträningslägret togs massor av basketkunskap in i KFUM och senare i SBBK.
SBBK var redan från början mycket inriktade på utveckling och hade en kursverksamhet som var otroligt stor och på något sätt var det en självklarhet att alla spelare var med på utbildningarna. SBBK satt på en kunskapsreserv som senare blev avgörande när ungdomsrekrytering exploderade 1972!
Genom de första 25-30 åren för SBBK så var det en väldigt kraftig inriktning på kunskap och utbildning.
Det innebar att den första generationen basketspelare inte i alla avseenden själva var bländade som spelare men de flesta hade en god teoretisk kunskap – man visste hur saker skulle göras. Den kunskapen förde man vidare till en generation med en helt annan talangnivå.
Benny Johansson
Guldreserven, den gyllene generationen, eller vad man nu vill kalla de spelare som senare i en hel del fall t.o.m. blev bra internationellt spelare hade genom ovanstående fått lära sig ”rätt grejor”.
Den vidareförda kunskapen kombinerades med väldigt mycket träning en kombination som gav en lyckosam utdelning
Den generation spelare födda 1955 och senare är dessutom den svenska ålderskategori som än så länge har legat närmast Europatoppen.
