I slutet av 70 talet samt början av 80 talet var det stökigt i världen. Sovjetunionen hade bestämt sig för att skicka trupper till Afghanistan vilket gav stora politiska fördömanden från NATO länderna. Dåtidens kommunistiska stater i östra Europa tyckte givetvis som Sovjet. Diskussionerna pågick under lång tid och det hotades med att ett antal länder skulle bojkotta de olympiska spelen i Moskva 1980.
Samtidigt spelades det europeiska OS kvalet i basket. Denna gång i Schweiz och SBBK var representerade av Peter Andersson och Jonte Karlsson. En tredje SBBK:are i form av Peter Nyström hade tyvärr hamnat i onåd hos landslagsledningen efter att av privata skäl tackat nej till landslaget tidigare under säsongen. I mångas ögon var annars Peter en given spelare i landslagstruppen.
Vid den här tiden var svensk landslagsbasket ganska framgångsrik vilket visade sig i den första gruppmatchen i staden Vevey där Sverige besegrade Grekland med 79–71. Ett lag som då innehöll en av Europas största stjärnor i form av grekiske Nikos Gallis. Sverige gick vidare från gruppspelet som tvåa och hamnade i den avgörande andra rundan i Geneve.
Där fortsatte framgångarna med vinst mot topprankade Spanien med 87–86 samtidigt som svenskarna spelade jämt med hela Europaeliten. Slutresultatet blev en 7:e plats totalt av 19 deltagande länder men besvikelsen var ändå stor då bara de fem första lagen kvalificerade sig till olympiaden.
För SBBK:arna Andersson och Karlsson väntade ändå en drömresa vid hemkomsten. SBBK:s lag hade tidigare under säsongen bestämt sig för att åka till Los Angeles på semester hos lagets coach Brad Dean. Några enkla träningsmatcher var planerade mot lokala skollag men mestadels så handlade det hela om att koppla av, ha roligt samt passa på att se vad en storstad hade att erbjuda. Boendet låg också bara 150 meter från stranden på Manhattan Beach så just basketen kom verkligen i andra hand.
Samtidigt fortsatte de politiska diskussionerna om bojkott och vissa länder beslöt sig till slut för att hoppa av deltagandet i de olympiska spelen. Två av dessa var Israel och Frankrike som hade hamnat före Sverige i kvalet. Det innebar helt plötsligt att både Polen och Sverige fick erbjudandet om deltagande. På den här tiden fanns inte vare sig mail eller mobiltelefoner så ett telegram dök upp i LA där det meddelades att Sverige skulle inleda ett träningsläger med vidhängande fyra träningsmatcher mot Polen innan avresa till Moskva och OS.
För ”Ankan” och Jonte var nu goda råd dyra. OS kvalet hade avslutats i mitten av maj och att påstå att träningsmängden hade varit frekvent sedan dess hade varit att fara med osanning. Dessutom hade en del amerikansk skräpmat med vidhängande kolhydratrik dryck intagits i stora mängder. Värst var det för Jonte som hade lagt på sig ett antal kilo som nu måste bort med en rasande fart. Så istället för den avslappnande sista veckan så fick hårdträningen inledas med mycket löpande på stranden.
Spelarna var också i klassiska Venice Beach och spelade tre mot tre i olika omgångar. Det blev lite taskig stämning där ibland då svenskarna visade sig vinna en hel del av matcherna vilket irriterade många av de amerikaner som frekventerade planerna. När de dessutom fick reda på att två av svenskarna var blivande olympier så blev det ännu surare. För dem är ju olympier verkligen något extra.
USA resan avslutades alltså med hårdträning då det bara var tre veckor kvar till OS skulle starta. Jonte har aldrig gått ned så många kilon på kort tid förutom vid sjukdom. För Ankan var det lättare då han alltid varit både vältränad och lättränad. Vid hemkomsten till Sverige var det bara att packa väskorna på nytt och åka på träningsläger. Det gick sådär i både träningsläger och matcher men spelarna var i alla fall med på planet som lyfte till Moskva med den svenska OS truppen.
Sverige coachades av amerikanen Mike Perry vilket uppmärksammades stort i internationell media. Det var den enda amerikanen på plats under spelen och den stora frågan var vad Mike skulle göra under invigningen. Svenskarna som var historiska (och lär så förbli i många år) hade verkligen sett fram mot att paradera in på stora Luzhniki stadion med plats för 103 000 åskådare, tillsammans med de andra aktörerna. Speciellt eftersom det ryktades om ett enastående välregisserat invigningsarrangemang med den kända OS maskoten, björnen Misja.
Mike Perry befann sig under press av de amerikanska myndigheterna. De ville absolut inte ha någon amerikan deltagande i den stora propagandan. Lösningen blev att Sveriges basketlandslag fick träna på samma tid som invigningen. I Sverige satt alla spelarnas familjer och väntade på att se de sina i de aktivas intåg vilket inte inträffade. Något av en antiklimax för alla inblandade….
Rent sportsligt hade Sverige, efter det lyckosamma kvalet vissa förhoppningar på att vinna några matcher redan i gruppspelet, där motståndarna hette Italien, Cuba och Australien. Tyvärr hade lagets stora stjärna Sten Feldreich från Alvik fått en fraktur i foten under träningsturneringen i Polen vilket gjorde att laget försvagades enormt. Det blev också tre klara förluster mot ovanstående motståndare.
I placerings gruppen gick det dock avsevärt mycket bättre och Sverige bokfördes till slut för tre vinster efter bra insatser mot Indien, Senegal och Polen och slutade på en slutlig 10 plats.
